My Sister's Keeper
Den berörde många olika frågor, etiska frågor, livsfrågor, dödsfrågor. Jag bölade inte riktigt så mycket som jag hade räknat med, eller inte det här riktiga hulkandet som jag ändå hade räknat med. Men det rann ändå konstant tårar under hela filmen. Istället för att avlasta min hjärna och få ur mig lite gråt och skit så tillkom det snarare ännu mer, tankar och funderingar som jag försöker pusha iväg.
Jag tänker som vanligt inte riktigt skriva vad den handlar om, men jag kan säga att jag rekommenderar den starkt! En riktigt fin och tänkvärd film!
Mitt betyg: M M M M + av fem möjliga
Snabbrecension; komediserier
Up all night
Jag ÄLSKAR Christina Appelgate. Om en serie eller film innehåller henne så ser jag den mer än gärna. Har dock lite svårt för den wannabe svåra humorn/filmningen. När jag ser på komediserier så vill jag att det ska vara rakt på sak och färglatt. Lite för grått/brusigt för mig. Kan nog ha sina poänger, men det är inte alls min humor, pinsamhetshumor får mig mest att vilja sätt skämselkudden framför ansiktet.
New girl
Den här serien är väl inte direkt heller så himla färgglad eller rakt på sak. Men jag blev charmad av första avsnittet. Bara att de får tona ner sig lite och hitta sina platser och utveckla sitt skådespeleri så tror jag att det blir lysande. Det jag gillade mest för "Douche-bag-burken", åh vad jag skulle vilja ha en sån. Nu undviker ju jag mest killar som är riktigt douche bags, mest för att de är douche bags, men om jag skulle av misstag få in en sådan i huset, vore ju en sådan burk en bra pik.
2 broke girls
Okej, jag erkänner. Jag var först på väg att inte ens ge den här serien en chans. Men sedan såg jag att den ändå fått okej recensioner, så jag tänkte att det inte skadar att testa. Den här var så som jag vill. Rakt på sak, färgglad och väldigt sitcomig. Kanske lite väl överdriven ibland. Jag har lika svårt med dryga killar som med dryga tjejer. Men den har helt klart potential, gillar att det finns ett mål med serien och jag kommer helt klart fortsätta kolla.
Lördag
- Jag stör mig något så enormt på ytligheten och korkade människor i Ensam mamma söker.
- Jag önskar att tv3 kunde sluta ha med Gunilla Persson i Svenska Hollywoodfruar. Ingen av mammorna är särskilt vettiga eller har särskilt sunda värderingar, men det är lite det som är grejen. Gunilla däremot är helt bisarr. Jag vill bara krama hennes stackars dotter och säga att hon duger som hon är och att om hon är jättesjuk så är det helt okej att ställa in eventuella event (det var ju egentligen bara ett skitevent iaf). Jag blir så upprörd. Jag känner folk som inte kan få barn och som skulle bli världens bästa föräldrar, och så kommer hon och beter sig som en riktigt skitföräldrer rent utsagt. I mina ögon är det där en allvarlig form av barnplågeri, och jag är plågsamt medveten om att det är något som är vanligt förekommande särskilt i USA.
- Personer som måste tycka saker bara för att de tycker om att höra sin egen röst.
- Personer som har oruckliga åsikter och inte ger vika en tum för sina argument i diskussioner, trots att det UPPENBARLIGEN inte är särskilt pålästa i ämnet. Det är bland det värsta jag vet; folk som inte kan rubba sina åsikter eller ens tänka från ett annat håll i vissa frågor. Är inte det tanken med att diskutera, att få lite andra synvinklar på saker, kanske lära sig något nytt?
- Jag blir tokig och oerhört provocerad av personer som kallar kvinnor för sliddjur. Jag vet att de säger så enbart för att provocera och egentligen vill jag inte erkänna att jag blir det för då vinner ju dem. Samtidigt ger det mig en anledning att känna mig ganska överlägsen och glad att jag inte har några sådana idioter i min omgivning, upptäcker jag att jag har det elimineras dem ganska fort kan jag lova!
Nu känns det genast lite bättre.
The big bang theory s05e01+02
Som jag sa i inlägget om Mentalist så är jag väldigt fascinerad av smarta människor. Med andra ord så är jag riktigt fascinerad av Sheldon, näst intill attraherad. Folk brukar skratta åt mig när jag säger det, och ja, det är lite roligt.
Anyway. Jag blev positivt överraskad och jag ser fram emot resten av säsongen och en höst med många skratt.
The mentalist s04e01
Premiäravsnittet för fjärde säsongen var helt okej. Hade dock behövt kolla sista avsnittet på säsong 3 innan, för minnet svek lite. Men pusselbitarna föll snart på plats. Tycker det var kul att Jane fick stå i en rättegång, han passar helt klart där, han kan ju ändå konsten att övertyga folk. Kändes dock lite väl överdrivet att juryn beslutade sig för att han var helt oskyldig, men det var väl enda sättet att få ut honom där ifrån, plus att det var säkert någon som mutade dem. Kanske Red John? Stör mig lite på att det inte fick vara Red John som dog, serien hade kunnat spinna vidare ändå. Känns som att det blir lite utdraget och tjatigt. Men det är redan glömt och förlåtet. Jag ÄLSKAR The Mentalist oavsett vad.
Recensioner av piloter
En liten notis ifall ni undrar varför jag är så seg med de nya serierna :)
Ringer
Sarah Michelle Gellars nya serie. Hade inte jättestora förväntningar på den här serien eftersom jag blev så besviken på The lying game, och det är i princip samma koncept. Tvillingar från helt olika världar. Den fattiga tar över den rikas liv. Yada, yada, yada...
Eftersom jag inte hade några förväntningar så blev jag inte heller riktigt besviken. Jag gillar faktiskt inte SMG särskilt mycket sen innan också, hon är på något sätt inte riktigt trovärdig. Sen har hon inte riktigt åldrats bra. Eller hennes utseende är det inget fel på, men den gnälliga, outhärdliga rösten är fortfarande kvar och det gör att hon låter som en 16-åring i en 30+ kvinnas kropp.
Inte är det särskilt spännande heller. Man väntar nästan lite på att det ska hoppa upp en vampyr som hon ska slåss emot, men det kommer naturligtvis inte hända, även om serien inte direkt skulle ta skada av det.
Pallar inte riktigt karaktärerna heller. Känner ingen som helst sympati för någon av dem. Kanske bästa vännen vars man rika systern tydligen ligger med. Relationen mellan mannen och SMG är typ det enda som funkar någorlunda, men annars känns det bara dåligt. Dåliga karaktärer, dåligt manus, dåligt skådespeleri. Sem undrar jag även hur de har tänkt att hålla uppe storyn i mer än en säsong, den känns lite begränsande.
Nej, jag pallade inte ens att se klart andra avsnittet, så det är ingenting jag kommer följa. Kanske om det blir förlängt och går 2-3 säsonger, då kan det vara värt att fortsätta se, men jag tvivlar på det.
HIMYM s07e01+02
Börjar dock tycka att det är dags att börja knyta ihop säcken lite. Låt honom hitta mamman någon gång och spinn vidare på det, tror säkert att det kommer funka. Det är egentligen inte grundstoryn som är den viktiga utan det är ju allt det andra som faktiskt överlever ändå. Men jag antar att det är ett sätt att försöka få säsongsförnyningar. Skulle dock bli riktigt ledsen om denna serien inte får ett värdigt slut där han finner mamman och alla lever lyckliga i alla sina dagar.
Jag tyckte att de två första avsnittena i säsongen var bra, men inte mycket mer än så. Gillade Barneys och Robins dans på bröllopet, den var hur bra som helst. Beerucles var också rolig. Men jag hoppas dock på lite mer utveckling än och på graviditeten och Barneys giftermål. Vet inte om jag gillar att Victoria är tillbaka, känns lite som en repris och det kommer inte work out iaf.
2½ men s09e01
Jag älskade avsnittet. Början är klockren där de har lyckats få med de flesta av Charlies gamla flammor (saknade dock Candi, eller så missade jag bara henne). Sen älskar jag personerna som tittar på huset. Hur het är inte John Stamos??? (Huset fullt, glee osv). Dharma och Greg är ju mitt favoritkomediseriepar (långt ord) genom tiderna, älskade den serien när jag var liten, och skrattar gott när jag ser avsnitt även idag, kul att de gjorde come back premiäravsnittet till ära, synd bara att de inte var så jäkla lyckliga.
När Alan får urnan hade jag gärna sett lite mer sentimentitalitet och gärna ett par tårar, hade blivit ett bättre avslut eller closure är väl ett bättre ord. ÄLSKAR fortfarande Ashton Kutcher. Tror han kommer bli klockren i den här serien. Märks dock att de inspirerats lite väl mycket av Jakes karaktär, men varför inte, Jake har väl egentligen varit den som varit rolig så varför svika ett vinnande koncept. Något jag älskar mer än Ashton Kutcher är Ashton Kutcher NAKEN!!!! MUMS! (Iaf om man kan bortse från den gräsliga -and strangely hot - frisyren och skägget).
Längtar redan tills nästa avsnitt!
How cute?
Mums
Nr 1. Alaric Saltzman (Matthew Davis).
Mest för att jag har en svaghet för de lite äldre killarna. Vem vill inte ha en sådan hunk till historielärare? Hade jag haft det så hade jag varit proffs på historia.
Nr 2. Damon Salvatore (Ian Sommerhalder)
Well, hello there. Behöver väl inte riktigt beskriva varför han är min favorit av bröderna?
Nr 3. Tyler Lockwood (Michael Trevino)
MUMS!
The vampie diaries s03e01
Åh, Vampire diaries ligger verkligen högt av alla serier jag kollar på. Helt fantastiska karaktärer, helt fantastisk story, det blir aldrig tråkigt, man blir aldrig besviken och det är cliff hangers som inte är utav denna värld.
Jag känner mig alldeles lyrisk efter första avsnittet. Jag saknar dock Jenna, jag tycker att hon behövdes som en motvikt till allt det mörka och onda. Hon var så oskyldig. Nu när Alaric blir alldeles själv så är alla på nåt sätt mörka och mystiska. Jag gillar att Stefan blivit "ond" (=fritt fram för Damon, eller?).
Har dock kommit på att jag är sämst på att komma ihåg säsongsavslutningar. Hade nästan behövt se sista avsnittet av säsong 2 innan det här för jag har lite svårt att minnas vad som hände.
Jag är glad för att de är tillbaka, jag är lite kär i alla i den serien. The vampire diaries måste vara den serien med mest snygga skådespelare, alla är ju helt "perfekta" (läs: idealtypiska).
Breaking dawn - Part 1
2 månader kvar :D
Tv-kalender
tv-kalendern.se
På riktigt, det är helt genialt och underlättar något oerhört. Man får kryssa i vilka serier man vill bevaka och sen så kommer det upp en personlig kalender där man ser vilka dagar serierna sänds och så finns det en funktion som visar vilka avsnitt som gått, och när man sett avsnittet så kan man ta bort det från listan, lite som en kom-ihåg-lista.
Så om ni inte tidigare upptäckt denna fantastiska uppfinning, passa på och gör det nu!!
Bio: The zookeeper
Filmen började inte direkt jättebra. Först kändes det lite som att humorn och skämten skulle bli helt stereotypiska och överdrivna, sånt jag inte gillar, men efter ett tag skrattade jag också. Helt klart spelades det på stereotyper, men ändå på ett roligt sätt. Handlingen var relativt förutsägbar och påminnde mycket om "Just go with it", fast i zoomiljö med pratande djur.
En helt klart sevärd film. Kanske inte mina bäst spenderade biopengar, men hemma i soffan - helt okej.
Mitt betyg: M M M av fem möjliga
True blood s04
Igår var den 11e september vilket även innebar att det var säsongsavslutning för True blood. Jag har ju inte sett något av säsong 4 eftersom jag helt enkelt inte haft tid. Har sparat alla avsnitten för att ha ett riktigt helgmarathon. Hoppas det var en bra säsong. s01 tyckte jag var helt okej. s02 hatade jag, hatade den där elaka kvinnan som jag inte kommer ihåg vad hon heter, trodde aldrig att hon skulle försvinna. Säsong 3 var helt klart bäst, även fast handlingen blev lite väl invecklad ibland. Nu när jag tänker efter så borde jag nästan se säsong 3 en gång till, se om det klickar den här gången?
Hur tycker ni som sett s04 att det var i jämförelse mot de andra säsongerna?
Bloggtips
Kvotering är ett ämne som alltid förbryllat mig lite i mina genusstudier. Jag har haft en tanke som inte riktigt har varit tydlig om det, eller rättare sagt massvis med olika tankar kring det som inte vill utgöra något klart, men när jag läste det här inlägget så ordnades mina tankar upp och hennes ord satte ord på det jag så länge gått och funderat på.
Två missförstånd om kvotering <---- Klicka här
Underbara Clara är en bloggare som är helt fantastisk och skriver många kloka och inspirerande inlägg. Här är ett som verkligen slår huvudet på spiken och som reder ut mycket av genusbegreppet på ett pedagogiskt och sakligt sätt.
Kära hjärndöda bloggläsare <--- Klicka här
The voice - Sverige
Ja, det kan ha andra oberoende faktorer till varför det förfaller sig på detta vis. Det kan vara så att man väljer personer som har tid, vilja och kunskap nog att göra det, men jag tvivlar på att det inte finns kvinnor nog som kan fylla upp kvoten lika bra som män. Jag ser det som att män ses som mest trovärdiga och på så sätt så är majoriteten män och undantaget kvinna. Kvinnor med alla sina känslor passar väl helt enkelt inte in i sådana här program där mäns rationalitet ändå är viktigast i slutändan.
Beastly
"A modern-day take on the "Beauty and the Beast" tale where a New York teen is transformed into a hideous monster in order to find true love." - imdb.com
De första minuterna på filmen satt jag med hakan i golvet och ont i bröstet. Vilka ideal? Sen så kom klyshorna en efter en. Men vad är en romantisk ungdomsfilm utan klyshor? Neil Patrick Harris hade en lite udda roll, jag ÄLSKAR han annars, men jag undrar lite vad han gjorde i den här filmen. Vanessa Hudgens spelar den kvinnliga huvudrollen. Jag gillar inte henne särskilt mycket, hon känns alltid så präktig och faktiskt tråkig. En spännande karaktär var Mary-Kate Olsen, som jag gärna sett lite mer av.
Fint grundbudskap, jag kan någonstans se vart man vill komma med filmen. Problemet är att man inte riktigt kommer dit, jag tycker man någonstans ger motsatt budskap; att utseende faktiskt är viktigt. Därför blev jag riktigt irriterad på slutet, tänker inte säga hur det slutade, men jag hade gärna velat haft lite problematiserande kring allt.
Helt okej film om man inte har något bättre för sig, eller om man gillar klyshiga ungdomsfilmer med temat kärlek.
Mitt betyg: M M av fem möjliga
Hjälp?!
Är det någon som har skills i photoshop eller liknande som skulle kunna hjälpa mig att fixa snyggare betyg istället för att jag ska skriva fetstilade M. Kommentera eller kontakta mig på [email protected] så vore du en riktig ängel! Jag är helt lost när det gäller sådana saker så jag behöver verkligen all hjälp jag kan få.
Bio: Försvunnen
Igår kväll var jag på bio. När jag går på bio så får jag ALLTID bestämma oavsett vem det är, de vet att det är ingen idé att kämpa emot min ursprungliga vilja ;) Igår lät jag dock mitt sällskap bestämma, och då hon gillar kriminalare och svenska filmer så föll valet på "Försvunnen". En svensk thriller med Sofia Ledarp, Kjell Bergqvist och Björn Kjellman.
Jag är inget big fan av svenska filmer och Kjell Bergqvist har jag lite svårt att ta på allvar då han är med i min svenska favoritfilm "Smala Sussie". Där fick jag helt fel. Han var så himla obehaglig att jag stundtals fick rysningar i ryggraden. Stundtals var filmen riktigt bra och väldigt spännande, men någon gång kollade jag på klockan för att se hur lång tid det var kvar och det är aldrig ett bra tecken. Med andra ord var den lite småseg emellanåt. Jag blev väldigt otillfredsställd av bakgrundsstoryn och störde mig lite på att de aldrig gick på djupet eller förklarade vissa omständigheter nog mycket. Om man ändå inte tänker gå vidare med en bakgrundsstory om karaktärerna så är det väl lika bra att inte ha någon alls, för nu gjorde det varken till eller ifrån.
Helt klart sevärd om man känner för lite spänning framför fredagsmyset, men kanske inte så värd på bio. Den är ganska tänkvärd och har man lätt för att bli lite småparanoid så blir man definitivt småparanoid för alla svarta jeepar och män som går lite för nära ens bil. Sen lär man sig även hur man INTE gör när man blir kidnappad, eller snarare vad man BORDE göra, tydligen har den kidnappade i den här filmen aldrig fått lära sig det och det kan bli ganska frustrerande.
Mitt betyg: M M +
Genusglasögon på/av?!
Jag fick på mig mina genusglasögon först förra hösten, väldigt sent med tanke på mina då 22 år. Sen dess har jag slukat allt som jag kan hitta som har med genus att göra genom bloggar, diskussionsforum och böcker samt att jag under sommaren har läst en högskolekurs om Organisationer från ett genusperspektiv och i vår ska jag läsa genusvetenskap A.
Eftersom jag blev "upplyst" om genus så sent så hade jag redan många av mina älskade favoritserier och på så sätt tar jag nästan av mig genusglasögonen när jag kollar på mina favoriter. Samtidigt märker jag att det blir svårare och svårare ju längre tid det går och ju mer insatt man blir och ju mer man gör det till en naturlig del av sitt tänkande och synsätt på på omvärlden. Samtidigt kan jag nästan tycka att det är lite skönt att inte tänka på det när man ser på tex sina favoritserier eller filmer, jag har alltid sett på serier och filmer för att "slappna av" hjärnan och inte bry mig. Sen om jag verkligen skulle börja analysera alla mina serier så skulle jag nog få kassera en hel del, och jag är nog inte redo för det än.
Hmm, stor dos dubbelmoral från mig, det är jag mycket medveten om. Men ibland kan jag nästan tycka att det blir lite jobbigt att aktivt och medvetet tänka på det hela tiden, hur dumt det än låter. Kan bero lite på att jag aldrig fått med mig de rätta, kritiska verktygen under min uppväxt utan det är något som jag fortfarande håller på att lära mig i och med min utbildning.
Hur gör ni? och hur tycker ni? Tänker ni mycket kring serier/filmer ni kollar på utifrån olika perspektiv, ananlyserar ni utifrån exempelvis maktperspektiv, genus osv? Eller är det okej att släppa det ibland och slappna av hjärnan?
Will you catch a grenade for me?
Hittade det här klippet på en blogg för någon dag sen. Höll på att garva ihjäl mig. Inte min typ av humor, men han har ju helt klart en poäng, en väldigt komisk sådan också ;)
