The voice - Sverige
Idag publicerade aftonbladet vilka coacherna kommer vara i tv4's storsatsning "The voice". Jag blir lite glad för de har lyckats få med några från toppskiktet av svenska artister. Samtidigt blir jag ledsen då jag inser att det gäller samma sak här. 3 karlar och 1 kvinna. Allt behöver inte vara jämställt och precis lika, men när det ser ut så i alla talangshower's jurys/coacher så går det inte an än att bli lite nedstämd. Idol har 3 män och 1 kvinna, varav kvinnan kommer föda barn någon gång under säsongen och det kanske gör att hon inte dyker upp. Talang är det samma sak, 2 män 1 kvinna. True talent är det också 2 män 1 kvinna. And the list goes on. Verkar vara så i resterande länder också. Undantaget verkar vara talangshower med inriktning dans.
Ja, det kan ha andra oberoende faktorer till varför det förfaller sig på detta vis. Det kan vara så att man väljer personer som har tid, vilja och kunskap nog att göra det, men jag tvivlar på att det inte finns kvinnor nog som kan fylla upp kvoten lika bra som män. Jag ser det som att män ses som mest trovärdiga och på så sätt så är majoriteten män och undantaget kvinna. Kvinnor med alla sina känslor passar väl helt enkelt inte in i sådana här program där mäns rationalitet ändå är viktigast i slutändan.
Ja, det kan ha andra oberoende faktorer till varför det förfaller sig på detta vis. Det kan vara så att man väljer personer som har tid, vilja och kunskap nog att göra det, men jag tvivlar på att det inte finns kvinnor nog som kan fylla upp kvoten lika bra som män. Jag ser det som att män ses som mest trovärdiga och på så sätt så är majoriteten män och undantaget kvinna. Kvinnor med alla sina känslor passar väl helt enkelt inte in i sådana här program där mäns rationalitet ändå är viktigast i slutändan.
Varför man är feminist.
Jag kallar mig feminist. Det är ingenting jag presenterar mig som, på samma sätt som jag inte presenterar mig med mina andra mer djupgående ideologier. För mig är det helt självklart att alla borde vara feminister. Ordet feminist är svårt, det kan innebära många saker. En del har fått för sig att vara feminist innebär att man vill utrota alla män och att man tycker att kvinnor är offer som inte kan stå upp för sig själva. Jag anser att det handlar om att inte vara påläst, vilket kan hända. För mig är ojämställdhet ett strukturellt problem. Jag som tjej är inte offer för alla män jag möter, men jag som kvinna i samhällets ögon nervärderas enbart på grund av gamla fördomar, symboler och ritualer som envist ligger kvar och färgar många människors omedvetna sätt att bemöta andra. Läste en så bra sak häromdagen som numera är mitt starkaste argument till att jag kallar mig feminist:
"För mig är det superviktigt att kalla mig feminist. Allt annat hade känts som en hån mot tidigare generationer av feministers stenhårda kamp som gett min generation kvinnor en enorm frihet och mängder av rättigheter (rösträtt, preventivmedel, fredsrörelser, utbildningsmöjligheter, ekonomisk autonomi, aborträtt etc etc) som aldrig hade funnits utan dom f e m i n i s t e r n a. Att kalla sig feminist idag är att inte ta dom rättigheterna för givna och erkänna ett historiskt arv som nu ligger hos oss att förvalta."
- Stina Birgegård
Och som feminist så står jag inte enbart för ett jämställt samhälle mellan könen utan även mellan alla oavsett olika etniciteter, klasser, sexualitet osv. Sätt individen i centrum och sluta dra alla över samma kam. Jag anser iaf inte att mitt kön som är kvinna, min röda hårfärg eller för den delen min skostorlek definierar mig som person. Vad tycker du?
"För mig är det superviktigt att kalla mig feminist. Allt annat hade känts som en hån mot tidigare generationer av feministers stenhårda kamp som gett min generation kvinnor en enorm frihet och mängder av rättigheter (rösträtt, preventivmedel, fredsrörelser, utbildningsmöjligheter, ekonomisk autonomi, aborträtt etc etc) som aldrig hade funnits utan dom f e m i n i s t e r n a. Att kalla sig feminist idag är att inte ta dom rättigheterna för givna och erkänna ett historiskt arv som nu ligger hos oss att förvalta."
- Stina Birgegård
Och som feminist så står jag inte enbart för ett jämställt samhälle mellan könen utan även mellan alla oavsett olika etniciteter, klasser, sexualitet osv. Sätt individen i centrum och sluta dra alla över samma kam. Jag anser iaf inte att mitt kön som är kvinna, min röda hårfärg eller för den delen min skostorlek definierar mig som person. Vad tycker du?
Fringe s01e06
Jag gillar att Fringe har en kvinnlig huvudkaraktär. Fortfarande inte helt girl power när hennes båda "chefer" är män samt att hennes team är män. Hennes assistent är tjej och jag gillar henne, inte fel med det, men det hade vart så befriande att se en man vara assistent åt en kvinna. Har ni något exempel på serier/filmer där kvinnan är chef eller att män är assistenter/sekreterare? Just nu kan jag inte minnas något själv, men det är något jag tycker saknas.
Något som väger upp lite var att i slutet på den här episoden så anklagar hennes chef henne för att vara för känslomässigt engagerad i hennes fall (särskilt fallet i just den här episoden), och att det gör att han inte vet om han kan lita på henne. Ofta ett argument för att kvinnor inte får högre uppdrag eller kommer någonstans, på grund av deras känslor. MEN, det som väger upp är att hon ger honom världens svar på tal tillbaka. Det kan man lätt kalla girl power. Hon argumenterar för att hennes känslor faktiskt gör henne till en av de bättre agenterna för att de gör att hon kan relatera till offren och för att det är en del av henne, en del av alla. Hon klargör också att om hennes känslor är ett problem så kan han sparka henne med en gång. Det är så himla skönt att hon säger ifrån istället för att bara ändra sig och anpassa sig mer mot den manliga normen som hon förväntas göra i det yrket hon har, eller som de flesta karriärskvinnor förväntas göra i deras klättring upp för karriärsstegen.
Anna Torv (Olivia Dunham i Fringe)
Något som väger upp lite var att i slutet på den här episoden så anklagar hennes chef henne för att vara för känslomässigt engagerad i hennes fall (särskilt fallet i just den här episoden), och att det gör att han inte vet om han kan lita på henne. Ofta ett argument för att kvinnor inte får högre uppdrag eller kommer någonstans, på grund av deras känslor. MEN, det som väger upp är att hon ger honom världens svar på tal tillbaka. Det kan man lätt kalla girl power. Hon argumenterar för att hennes känslor faktiskt gör henne till en av de bättre agenterna för att de gör att hon kan relatera till offren och för att det är en del av henne, en del av alla. Hon klargör också att om hennes känslor är ett problem så kan han sparka henne med en gång. Det är så himla skönt att hon säger ifrån istället för att bara ändra sig och anpassa sig mer mot den manliga normen som hon förväntas göra i det yrket hon har, eller som de flesta karriärskvinnor förväntas göra i deras klättring upp för karriärsstegen.
Anna Torv (Olivia Dunham i Fringe)
